Fornlämningar Gotland

CV

Jag har arbetat som chefsjurist inom staten sedan 2001. Våren 2020 bestämde jag mig för att starta egen juristfirma.

De senaste nio åren har jag arbetat på Riksantikvarieämbetet med juridiska frågor om fornlämningar, byggnadsminnen, kyrkor, kulturföremål m.m. Mitt arbete var bland annat att göra reglerna inom detta rättsområde mer förutsebara.

Dessförinnan arbetade jag som chefsjurist på Arbetsförmedlingen. Jag såg till att juridiken var med från början i utvecklingsprojekt och fokuserade på förenkling.

Jag har arbetat som chefsjurist inom staten sedan 2001. Våren 2020 bestämde jag mig för att starta egen juristfirma och sade upp mig.

De senaste nio åren har jag arbetat på Riksantikvarieämbetet med juridiska frågor om fornlämningar, byggnadsminnen, kyrkor, kulturföremål m.m. Mitt arbete var bland annat att göra reglerna inom detta rättsområde mer förutsebara.

Dessförinnan arbetade jag som chefsjurist på Arbetsförmedlingen. Jag såg till att juridiken var med från början i utvecklingsprojekt och fokuserade på förenkling.

Under åtta år arbetade jag som chefsjurist med forskningsfrågor på VINNOVA - Verket för innovationssystem. Jag ansvarade bland annat för avtal om forskningssamarbeten mellan högskola och företag. Högskolan ville publicera alla forskningsresultat medan företagen tvärtemot ville hålla allt hemligt. Jag gillar att hitta lösningar för till synes oförenliga ståndpunkter. Jag hade även ansvar för ett regeringsuppdrag om kommersialiering av högskoleforskning - Vinnforsk. Även detta innebar många spännande utmaningar.

Jag gjorde tingstjänstgöring vid Lidköpings tingsrätt.

Porträttfoto: Jörgen Kristiansson, Gute blixt & bild

Det började i köket....

Jag har gått med en stark längtan att starta eget. Men det är ett svårt beslut. Mitt arbete var väldigt roligt och det kom lön varje månad. Kollegorna var underbara och min närmaste chef var en hedervärd person. Men något saknades.

Sagt och gjort. Jag sade upp mig. Och gav mig själv tid att fundera på vad jag skulle syssla med. Eftersom det krävs uthållighet för att starta företag, måste verksamheten vara något som verkligen engagerar mig.

Parallellt under hela mitt yrkesliv har jag tagit kurser i mönsterkonstruktion och sömnad. Det utforskade jag under sommaren. Jag sydde klänningar på längden och tvären. När sommaren hade gått kände jag att sy är min hobby, inte mitt företag.

En lördagsmorgon hemma i köket gick det upp för mig. Jag fick en härlig känsla. Jag kunde inte sluta tjata om detta för min familj. En bekant hade separerat från sin sambo men fick inte träffa sin dotter. Jag har lätt att navigera genom olika rättsområden och jag hade tid att hjälpa till.

”Ok, mamma vi fattar, nu kan du hjälpa människor med verkliga problem. Och det är ju jättekul för dig. Finns det Nutella?"

Jag bestämde mig för att jag skulle satsa på juridiken som jag trots allt har arbetat med i 27 år. De senaste 19 åren som chefsjurist.  Och nej, det fanns inte Nutella. Det har vi på födelsedagar...med kanske något undantag.

Jag gillar att vrida och vända på problem för att hitta de bästa argumenten. Jag skriver upp fakta på min whiteboard, flyttar runt, går från detaljer till fågelperspektiv och ner till detaljerna igen. Tar en bild och suddar ut. Sover på saken och börjar om på nytt nästa dag. Det känns alltid i magen när jag har landat i de aktuella frågeställningarna.

Oavsett om jag är ombud i en domstolsprocess eller det handlar om att hitta en lösning mellan två tvistande parter är processen egentligen densamma. Det gäller att hitta båda sidornas starka argument, nyttor och behov. Att lyssna och att vara lyhörd. Att ha respekt för båda parter och att vara ärlig.

Jag minns en gång under den fattiga studenttiden när mamma och pappa var på besök i Stockholm och skulle bjuda mig och pojkvännen på middag. Ett par vänner till mina föräldrar var också med. Pappa skulle betala maten och hans vän skulle betala vinet. Jag vet inte om pappa ville verka vara världsvan, för efter att han betalat kastade han över kvittot lite nonchalant till sin vän och sa ”Det här kan du ju dra av på firman.” Vännen såg lite förvånad ut. Mamma och jag tittade lite på varandra men sa inget.

Dagen efter var jag tvungen att fråga:

Varför sa du att han skulle ta kvittot? Han kan ju inte dra av något som han inte betalat för?

Vet du Catharina – jag har inte kunnat sova på hela natten.

Detta synsätt är djupt rotat i mig. Man ska vara ärlig. Annars får man sömnsvårigheter.